Betygsdags

Betygssättartider. Jag fantiserar om att ha en piltavla uppmärkt med mvg, vg och g. Jag känner att jag famlar lite grann i mörkret. Det är inte många jag ska betygssätta men jag har bara haft de en termin, vissa saker har jag upptäckt men jag tycker inte att jag har en heltäckande bild, inte än.

Jag avskyr att byta grupper, speciellt trist är det att plötsligt få en grupp som ska betygssättas. Jag vill ha samma grupper år från år, man lär känna eleverna, man följer deras utveckling, framförallt ser man att det sker en utveckling. Man vet vad man gjort tidigare, man vet vilken idé man hade när man undervisade osv osv.

Jag fasar redan för hösten, jag är ganska säker på att det blir byten då också. Precis när grupperna börjat fungera bra.

Det är vackert väder idag.

Fnys

Jag inser att jag kommer att bli tvungen att vädja till ett barn att vara förnuftig ty de vuxna klarar inte av det. Jag har redan börjat vädja, ”du förstår att du måste hjälpa oss gamlingar, vi förstår inte alla gånger”.

Alltför ofta händer sådant. Vuxna som är låsta och oförmögna att se ur någon annan synvinkel än en vuxens. För vem finns vi till undrar jag. Är vi inte på skolan för barnens skull? Varför är det så många som envisas med att tänka att det är tvärtom?

Hur jag vunnit min vishet? Tack vare en klok kvinna som lärde mig hantverket en gång i tiden, eller började lära mig hantverket, man fortsätter att lära sig hela livet, jag har mycket kvar att lära, många insikter att göra.

TF

Jag var chef idag. De senaste gångerna jag varit chef har inget extraordinärt hänt. Jag var därför lugn när jag gick till jobbet i morse. Inget kommer att hända mässade jag för mig själv.

Det gick bra ända fram till sista lektionen. Då blev jag tvungen att fatta ett mycket dramatiskt och säkerligen impopulärt beslut. Men som jag sa: ”man måste sätta ner fötterna och visa handlingskraft ibland”.

Man ska inte röstfuska anser jag, och de röstfuskande tärnorna får nu känna på denna min princip. För övrigt undrar jag varför de röstar på Lucian, varför inte dra lott bland de som vill? (Detta med luciatåget är en angelägenhet för vår kör, det är i detta slutna sällskap som man tydligen röstar)

Värdighet?

På fredag firas lucia. På vår skola har vi ett traditionellt luciatåg och därefter följer det mindre traditionella luciasimmet. Stafett med sexor mot sexor, sjuor mot sjuor osv. I finalen simmar vinnarna från respektive kvalheat men också ett lärarlag. Jag är under viss press att delta. Jag tror inte att jag vill.

Det finns mycket att skylla på. Dålig kondition, bortkastad baddräkt, min värdighet osv osv. Inget av detta biter på mina kollegor. Den dåliga konditionen struntar de fullständigt i, ett år simmade nämligen en kollega som var knappt simkunnig, det tog tid och vi var alla rädda för ett drunkningstillbud. (Detta är ju en lek, men efter den stafetten satt en av mina betydligt äldre kollegor i lärarrummet och mumlade ilsket om den icke simkunnige, ”vi borde ju ha tagit reda på att om han kunde simma eller inte… vi förlorade ju på detta vis”. Det är komiskt på många sätt.

Jag menar, vi tävlar mot barn.

Baddräkt kommer tydligen att kunna lånas enligt en kollega och någon värdighet har jag ändå inte att tala om, tydligen.

Hej och hå.

Tisdagstema/vägg

Efter Ernsts senaste bravader bestämde vi oss för att själva ta hand om insidan. Den spektakulära baksidan med små helgonstatyer blev snabbt ett vallfartsmål för livare och vi fick därför problem med grannarna. Insidan blev mer som ett vanligt radhus.

Traumatisk dag

Jag uttalade mig väldigt kategoriskt om energidrycker idag. Jag upplyste en herre om att jag pratat med ett gäng ungdomar om eländet och hur jag upplyst de om att de gått på en reklambluff. Herren blev liksom alldeles stel, svarade inget, utan stirrade tomt på mig. Han är storkonsument av dessa drycker kom jag på, precis när jag sagt det. Min väninna som satt alldeles bredvid försökte förtvivlat komma på ett sätt att få tyst på mig.

Jag kommer aldrig att bli hans idol igen, åtminstone inte på denna sida jul. Varför pratar jag bara på, varför finns det ibland inga spärrar? Blablablabla…

En annan pikant liten historia blev aktualiserad idag igen. Vi är två som delar på en hemlighet, som kanske inte ens är någon hemlighet, men den eventuella hemligheten är av en art som man inte vill veta om. Väninnan som förser mig med information gör det för att hon inte vill vara ensam på jorden om att veta. Jag vill absolut inte veta, men nu cirkulerar det i mitt huvud och jag kan inte sluta tänka.

Det är en sådan där tigerwoodsk historia.

Vad är rätt och fel?

Jag hängde upp en tavla igår, den råkade bli hängd snett vilket utlöste en del kommentarer om min person och hur jag är. Jag stirrade på tavlan och kände ingen som helst lust att ”rätta till” den, vad mig anbelangar får den gärna hänga snett, alla mina tavlor kan få hänga snett, vem bestämmer vad som är rätt och fel i det fallet, egentligen?

Jag minns att jag en gång när jag var liten,  frågade min mamma vad en bohem var för något. Hon svarade något i stil med att ”det är någon som inte tycker att det är så noga”. Jag lade det svaret på minnet, tyckte nog att det var en intressant livshållning, det verkade roligare.

Någon riktig bohem är jag nog inte, omgivningen är för obohemisk för att det ska fungera, men jag hänger mina tavlor snett i alla fall. För det är inte så noga.

Film-och serietidningsbanditer

Någon berättade för mig om ett gäng ungdomar som ägnat sig åt förstörelse på sin skola. De dokumenterade noga vandaliseringen och lade sedan ut dokumentationen på youtube. Jag kommer att tänka på de där två skurkarna i ”Ensam hemma” som alltid lät vattnet stå och rinna i de hus de gjort inbrott i, deras trademark fällde dem för alla inbrott.

Ibland undrar jag om inte skolan är riktigt usel, vi verkar inte lyckas få de kriminella elementen att tänka efter alls.

Jag lyssnade på någon lokalradiokanal medan jag parkerade bilen. En kille berättade att det i vår lilla stad har grundats en swingerklubb, han redogjorde också för planerna på att ha utbyte med en likadan klubb i en stad ute vid kusten. Jag vet inte jag.

Kanske jag är lite gammaltestamentlig.

Jag blev anklagad för hemska saker idag. Ibland blir man det, ibland rättvist ibland orättvist. Idag kan jag väl tycka att det var lite orättvist mot mig. Anklagelserna vittnade om lite dålig självinsikt, tycker jag. Jag kan ju ha fel, kanske jag verkligen varit mycket orättvis och diskriminerande. Eller också är det kursplanemålens fel. Ja, jag skyller på dem.

Nu är det fredag, jag ska försöka göra mig kvitt de inre bilderna som informationen om den lokala swingerklubben gav mig (tänk om någon jag känner är med…), äta mat och sedan lägga mig på soffan och sova.

Ordlös onsdag

Vad hände?

Lovet närmar sig och humöret och toleransen kryper stadigt neråt. Jag mötte en kollega i en korridor som av någon anledning höll en sop i sin ena hand. Han stirrade dystert framför sig och muttrade något om att det är en parodi alltihop. ”De har haft en kvart på sig att gå in i lektionssalen, och se!”. Jag kunde inte riktigt avgöra vem av ungdomarna som borde befinna sig i vilken lektionssal men min känsla var mer av cocktailparty än mattelektion. Kollegan muttrade också surt att ”det här får Fawlty towers att framstå som kompeltt normalt”.

Jag undrar vad som hade hänt minuterna innan? Varför hade han en sop? Varför befann sig eleverna i korridoren och inte på lektionen? Vad gjorde Tiger Woods egentligen i sin trädgård klockan två på morgonen?