En rätt stor del

av dagen ägnade jag mig åt fackligt arbete, trots min semester. Jag kommer att ägna även morgondagen åt någon sorts facklig omsorg av peppande karaktär med hjälp av kaffe och kakor. Någon jag känner, som innehar en ledande position, sa till mig vid ett tillfälle att ”som facklig är man aldrig ledig”, nu menade han att jag borde sitta uppkopplad vid internet och ta del av diverse skrivelser även på semestern, kanske inte åt att trösta medlemmar, men han kanske har rätt? Man kanske inte kan ledigt om man är ombud?

Nåväl, hoppas att kakorna kommer att pigga upp.

Det kan kanske också ta lite fokus från min alltmer desperata jakt på en lämplig bil att ta mig till och från jobbet med. Det verkar vara svårt att hitta en sådan. Vilket i och för sig inte förvånar mig, jag vet ju hur svårt det är för mig bara att försöka köpa en tröja, så varför jag trodde att jag lätt skulle hitta en passande bil, det övergår mitt förstånd.

Till de övriga i-landsproblemen jag har kan jag också lägga det här med telefon, jag är ni inne på min andra telefon i rad som inte fungerar något vidare. Idag gick jag in på telia-butiken för att ställa några frågor, vilket tog mig en timme eller så. De har inte bråttom därinne. På något sätt gillar jag det där, det måste ju betyda att de tar sig tid för kunderna. ”Jamen”, tänker ni, ”det kanske bara är en personal”, men nej det är inte heller fallet, idag var de en fyra-fem som jobbade, kvinnan som besvarade mina frågor var definitivt inte stressad. Hon lyssnade, förklarade, ringde ett samtal åt mig, skrev ner allt hon sagt på ett papper och var ytterst tillmötesgående.

Att de inte blir stressade är beundransvärt, därför att köerna växer ju medan de håller på, men inte att de börjar prata fortare, nej, de fördjupar sig i snack om teknik och olika abbonemangsformer utan att låta sig beröras ett dugg av att det står 25 andra och trängs med varsin kölapp i handen.

Kanske jag borde jobba på telia?

 

Gick på

fotboll, träffade en man som är rektor i en annan kommun, spydde ur mig, han såg undrande ut, nu har jag ångest.

Ibland pratar jag alldeles för mycket.

Varför kan jag inte bara var tyst? Eller lite mer nyanserad?

Å andra sidan vet jag ju inte vad han tänkte. Kanske han blev chockerad över sådant jag vräkte ur mig, eller också tänkte han att jag måste vara en jobbig kvinna att ha i personalen.

På morgonen, före fotbollen, sprang jag. Det gick trögt.

Därefter skulle det fixas pass till sonen, vilket visade sig bli till en historia för sig. Min bror skulle också fixa pass. Han bad mig köra hans bil. Varför gjorde han det? Han är innehavare av en volvo kombi, automatväxlad, jag kör i normala fall en liten bil, manuellt växlad, som är rätt hög. När jag skulle sätta mig i volvon trodde jag att den var lika hög som min lilla bil. Det var den inte. Jag liksom bara föll in i bilen, bom!

Den hade väldigt effektiva bromsar, hoppas att min bror inte fick någon whip lash-skada. Han klagade lite över huvudvärk efteråt, hoppas att det gick bra.

Därefter ner på stan, först biblioteket. Lämna böcker och hitta reseguide över Venedig var planen, jag hittade en ganska stor bok om staden och på vägen ut upptäckte jag utställningen jag läst om i lokaltidningen. Eleverna i åk 9 på en skola som jag är spekulant på (att börja jobba på) har arbetet med ett projekt om andra världskriget som resulterat i en bok och en utställning. En av lärarna som deltagit i projektet är en fd kollega till mig. Hon befinner sig i något sorts paradis där man får resa till Berlin på studieresa och göra roliga projekt med sina elever.

Medan jag spyr ur mig saker inför andra gamla kollegor, som till sist börjar se bekymrade och undrande ut.

Jag kunde ju också ha varit någon som deltagit i ett projekt! Ve!

Väl nere på staden fick jag för mig att jag kanske kan behöva en vit klädnad att iföra mig i Venedig, eller någon sorts klädnad, vilken som helst, färgen var inte så viktig. Om det fanns? Naturligtvis inte. Jo, det fanns en som såg snygg ut, men jag vågade inte ens prova den, den hade garanterat inte sett snygg ut på mig. Jag behöver nog några fler mil i benen innan den möjligen kan passa min kropp.

Jag åkte hem, plockade fram min matberedare, slängde i mjöl, fett, ett ägg och lite salt. Körde igång, och inget hände, inte så konstigt kanske eftersom jag körde sönder den för en tid sedan, varför den står kvar i skåpet vet jag inte.

Efter det åkte vi på fotboll, där den där rektorn i en annan kommun satt. Han frågade om vi varit matchvärdar någon gång, då slog det mig att vi skulle vara matchvärdar just idag. Vad det nu innebär, och där satt vi, en kvart sena till själva matchen och definitivt försenade till värdskapet. Det var liksom bara att bita ihop och låtsas som ingenting.

Under hela tiden som allt detta pågick i mitt liv hade man vårstädning på gården, som jag inte deltog i. Jag försökte få min bror att köra bilen till ett ställe dit jag inte skulle behöva gå över gården för att nå, men det ville inte han. Jag fick alltså gå där och skämmas inför alla krattande och trädsågande människor. Som en paria.

Jag tröstade mig med att jag nog var först ut med att kratta min egen tomt, men det hjälpte föga när jag såg hur högt gräset var, på min tomt. Där ligger också en sparkcykel slängd och där står två vita plaststolar, av en billig sort. Inte särskilt elegant, det ger mig inget övertag över de krattande människorna, tvärtom.

Jag undrar vad morgondagen kan tänkas bjuda på? Jorden gick i alla fall inte under, alltid något.

Spännande.

Jag tror att det är värre att köpa toblerone än att misstänkas ha inhandlat en viss typ av tjänst. De goda människorna på ring p1 tycker synd om och tycker inte att man ska låta olika typer av inköp ska påverka ens karriär.

Hmmm…

Jag har redan…

En man i svarta kläder vandrar gården runt och säljer brandsläckare. Han verkar göra bra affärer. Han knackade på hos mig också och min första impuls var att säga att ”jag har redan köpt en”, jag brukar säga så när det kommer dörrförsäljare. Sedan tänkte jag att det här med bränder är en allvarlig sak, jag kan inte bara helt ansvarslöst hävda att jag har en brandsläckare, fast jag inte har en. Problemet var bara att den andre vuxne i hushållet inte var hemma, och brandsläckarmannen ville att vi skulle betala nästan 4000 för hans fina brandsläckare, det kändes som mycket pengar, sådär på en gång vid dörren.

Han såg min tveksamhet och lade pannan i djupa veck, han ville verkligen att vi skulle vara skyddade men han förklarade också att han hade åkt långt, ända från en stad vid  kusten, han kunde tyvärr inte göra samma resa igen, bara för vår skull. Jag bad honom återkomma på torsdag. Då är den andre vuxne hemma.

Sedan gick jag och googlade. Jag har nu bestämt att vi inte ska ha någon brandsläckare, i alla fall inte en för 4000, visserligen skulle de titta till oss då och då för att kontrollera att den fortfarande släcker, men det går nog lika bra att köpa en brandsläckare någon annanstans, för mindre pengar.

Jag återgår till att hävda att ”jag redan har köpt en”.

Lördag

Jag drog in till staden, lite lagom nedstämd med siktet inställt på att köpa en ny vårjacka och en påse fröer.

Jag blir alltid nedstämd av att köpa vårjackor.

Idag var jag extra nedstämd eftersom jag under morgonen suttit och fyllt i en lång rad frågor som SCB ställt till mig. Om arbetsrelaterad stress.

Jag kan tillägga att jag hade ett syfte till med stadresan, att köpa något jag kunde dränka mina sorger med.

Jag lyckades med det sistnämnda.

Det hände dock en bra sak. Jag träffade två personer som med glada leenden avlade en rapport gällande en av mina gamla adepter. Jag riktigt kände hur själen började bubbla av glädje och hur ögonen tårades. Faktiskt, jag överdriver inte. Om det är någon jag vill att det ska gå bra för så är det hon.

Nu ska jag ägna mig åt att skåla för henne istället för att dränka mina sorger. Fast lite sorgdränkande blir det nog ändå. Bitterheten över att inte hitta någon vårjacka är rätt stor och den där lilla tuben med foundation som numera står i mitt badrum är ju bara ett flyktförsök eller ett försök att dölja det som SCB var nyfikna på.

Lurad

Jag besökte frisören idag, som vanligt kommer jag ut därifrån med en konstig känsla i magen. Jag vet aldrig om mitt hår är acceptabelt eller inte. Jag tillhör dock en minoritet, en av tio, som inte har färgat eller slingat hår. Detta faktum, att mitt hår är ofärgat, utlöste en del oj!.

Jag äger numera en burk root lifter, mitt ofärgade hår kommer att bli stort och fint av denna produkt. Jag är så lurad…

Skärbrädan jag köpte visade sig vara sprucken när jag kom hem, så den får åka tillbaka.

På Claes Ohlson blev sonen och jag iakttagna när vi pysslade med radioapparater och pc-högtalare, jag tror inte att de ville att vi skulle packa upp och testa allt. Ingen sa något, men blickarna vi fick var lömska.

 

 

Vitvaror

Vi ska bygga om köket har vi efter viss vånda bestämt oss för. När vi ändå ska riva ut allt har vi också bestämt oss för att byta ut kyl och frys. Vi åkte runt och tittade på olika alternativ idag, naturlgtvis besökte vi först de stora firmorna, de som har låga priser, prisgaranti och en personal (som inte vet så mycket om vad han säljer), sedan åkte vi till en mindre firma, belägen på en ö. Där fanns det fler än en personal. På den lilla firman var personalen insatt i vad de sålde, det var spännande, mannen vi pratade med kunde redogöra för skillnader mellan olika modeller, vad prisgaranti egentligen är, olika firmors historia, policy och inriktning mm mm. Vi gapade. Kan tilläggas att vi fick erbjudande om hjälp inom 30 sekunder.

Kan också tilläggas att priset på det vi var intresserade av var lägre, fraktkostnaden var lägre och vi kunde dessutom låta våra varor stå kvar på firman till dess att köket är klart. Makalöst.

Jag vet dock att det finns en anställd/fru som har visat aggressiva tendenser på den firman, hon var inte där idag och jag kom inte ihåg vad det var hon gjorde som var så roligt, men det minns säkert stråhatt.

Ett nytt sken

Eftersom jag inget har att göra här hemma och inte ska resa någonstans bestämde jag mig idag för att besöka stadens centrum. Jag behövde träolja, till min skärbräda. Jag hade en del andra påhittade behov också, en ny redningsbägare till exempel och ett syskrin. Saker som jag inte direkt går under om jag inte har, men det känns ju skönt att uträtta ett ärende, även om det är lite i-land över ärendet.

Jag hittade ingen träolja, men jag är uppsatt på en lista, de kommer att ringa när den kommer, då får jag en anledning  att åka till stan igen. Något syskrin som passade mig kunde jag inte hitta, däremot kom jag hem med en redningsbägare. Det känns ju bra, den har grönt lock.

Efter den pärsen var jag så slut att det enda raka var att lägga sig i hängmattan tillsammans med Stalin. Ärligt talat börjar jag tröttna på han och hans kompisar, de är skruvade på ett sätt som inte liknar något. Jo! solen sken faktiskt, det var därför det gick bra att ligga där och svänga fram och tillbaka.

Grannen verkade ha något slags fest. Det är inte så många centimeter mellan mig och grannen så jag hörde allt de sa. De drack kaffe och åt dumlemuffins, en städad fest alltså, inga pavor där inte. De pratade dialekt, en synnerligen svårförståelig historia om man kommer från något annat ställe i Sverige, jag som är insatt försökte spåra vilken by de ursprungligen kommer från genom att lyssna på deras sätt att tala. Jag tror att jag har ringat in dem.

Själv lärde jag mig inte svenska förrän jag var 10 år, innan dess var det dialekt som gällde, en mycket bred sådan med lustiga ljud och tillhörande lustig humor. När jag lyssnade på grannarna och deras gäster blev jag glad, jag upptäckte att deras humor var ungefär som min egen.

Jag är blomvattnare en vecka, min kusin har modigt låtit mig ta ansvar för hennes hus och hem. Förra året var jag nära att döda en basilika, trots det har jag fortsatt förtroende, kanske alla andra är bortresta.

Jag laddar för lördagkväll, då ska jag på festival, det enda jag ska komma ihåg är att  ringa ett visst telefonnummer ett par dagar innan så att jag säkert kommer med på gästlistan. Denna gästlista väcker en viss avund har jag märkt, många undrar hur jag burit mig åt, och vilket innegäng jag tillhör. De liksom studsar till när jag berättar att jag finns på den där listan, fixerar mig med blicken och ser mig i ett nytt sken.

Jag ska se Thåström. Troligen också något som heter Lady Gaga, jag tror inte att jag kommer att gilla det senare, jag är ganska säker på det, men jag offrar mig för sällskapets skull.

Vanvettsaffärer

Jag har nyligen investerat det mesta jag äger i en moped som säkert kommer att köras i diverse diken. Därför var det rätt naturligt att jag idag kände att mina återstående kronor måste göras av med.

Jag hade två seriösa ärenden till stan, köpa en brandhake och ett väggfäste på Claes Ohlsson och schampo på någon annan affär. Jag lyckades köpa även ett paraply och en dammvippa till datorn på CO, paraplyt behövdes verkligen, dammvippan? Tja, det är klart, tangentbord kan ju bli lite småslabbiga, låt gå för dammvippan.

På Åhlens fick jag sedan för mig att jag behövde hårvårdsprodukter för en sisådär 300 kronor, jag hade kunnat köpa mer också, men lyckades hejda mig. De som känner mig vet nog att min hår inte ser ut att ha varit i närheten av särskilt mycket frisyrmakande med specialprodukter, jag har varken tid eller lust att pyssla med sådant. Varför jag idag har kommit hem med en mystisk flaska spray för lockar vet jag därför inte.

Jag gick sedan tillbaka till CO, jag fick för mig att de kanske hade trägafflar, det hade de, men mina ögon föll istället på en pastamaskin till reducerat pris. Det vattnades i munnen när jag tänkte på egenhändigt gjord pasta. Jag satte mig på golvet därinne på CO och läste intruktionerna, vände och vred på manicken och tänkte på all pasta jag skulle kunna göra. Jag lyckades till sist slita mig från pastamaskinen, jag inser att mitt kök inte klarar av att härbärgera alla små prylar som jag skulle vilja ha. Jag stod t ex också och stirrade girigt på en brödbox och en cocktailshaker.

Nu sitter jag här med huvudvärk, datorn är nydammad och jag ska försöka äta upp den fina chokladen jag köpte till mig själv när ingen ser. Jag ska också titta på filmen jag fick med mig från domus…

Fortbildning och annat skoj

Jag har tillfälligt lämnat bohemerna, Iran och deckarvärlden för lite fortbildning. Jag läser en bok om hur man kan argumentera mot rasism, efter den blir det en bok om Stalin och däremellan lite Florence Nightingale.

Jag besökte min optiker idag, han stirrade på min bokkasse och undrade om jag inte gör annat. Denne optiker har en förmåga att skämta med absolut stenansikte, han stirrar, nästan anklagande på en, och frågar om man inte gör annat eller om man ska spela fotboll i något damlag.

En närstående uttryckte oro inför min optiker, han trodde att jag gick hos någon annan, en charlatan av värsta sort, men nej, min optiker är fullt kompetent på ett nästan skrämmande sätt. Han har också lovat mig att det inte blir några progressiva på några år än.

Varför jag springer hos optikern? Jo, jag har provat ut linser, en viss leda vid glasögon har på senaste tid infunnit sig, jag valde mellan att gå till någon gubbe med laserutrustning eller att testa linser och de verkar fungera bra. Det är i alla fall kul att kunna öppna ugnsluckan utan att imma igen även om jag varje gång får för mig att de kommer att smälta av hettan, det har de inte gjort än.

Jag funderar på att återuppta mina promenader, de har legat nere pga av värk i alla möjliga kroppsdelar och dåligt väder. Värken verkar ha avtagit nu, vädret är sådär, men jag ser att många springer även i störtregn. Ja, jag ska inte springa, bara promenera i rask takt.

Jag behöver köpa en ny skärbräda, jag vill ha en stor och stadig sort som tål lite, var finns de? Dessutom tror jag att jag behöver en brödbox och en uppsättning japanska knivar, eventuellt också något mer som jag har glömt vad det var.

Det kilar omkring igelkottar överallt hos oss.