En glad clown

Jag läser om Virgina Woolf. Boken tar aldrig slut känns det som. Tiden för läsning är knapp, det blir några sidor då och då. Den senaste veckan har det blivit mer och jag vill tacka tv för det. Hade de sänt sevärda program hade jag säkert suttit framför den.

Jag har plötsligt fått lust att skriva dagbok. Jag vill ha en riktigt fin dagbok att klottra ner mina tankar i, en dagbok som kommer att finnas kvar efter min död så att mina efterkommande får ta del av mitt liv, ungefär som med Årstafrun, eller för all del Virginia Woolf. Dagboken ska inte innehålla något gnäll har jag bestämt mig för. Jag har skrivit dagbok förut, i perioder, men i denna har jag enbart skrivit när jag varit på dåligt humör, mycket deprimerande läsning måste jag säga. Mitt liv framstår som synnerligen olyckligt med någon sorts DDR som fond.

Det är inte riktigt så det är. Även i DDR skrattade man ibland.

Problemet är att jag inte har ett lika spännande liv som Virginia Woolf, jag träffar inte så många människor som jag diskuterar djupsinnigheter med.  Om mina efterkommande får läsa om en dag på mitt arbete kommer de kanske att tänka på ord som cirkus, pajaserier, dåliga sit-coms och dårskap. Fast det är väl bättre att framstå som en glad clown än en deprimerad och grå DDR-dissident.

Jag har ägnat en del av morgonen att ta del av diverse arga människors inlägg på olika tidningssidor. Jag känner mig som om jag lever i en isolerad enklav när jag läser alla dessa bittra och ilskna inlägg om invandrare, kvinnor, hbt-lobbys och muslimer. Kanske mina grannar också tillhör dessa arga människor? Jag vet inte, jag kanske blundar, går med skygglappar, ty jag ser inte problemen som de skriver om. Åtminstone ser jag inte problemen ur samma synvinkel som de arga gör.

Jag ser problem. Men jag är inte säker på att problemen löses genom att vi ger alla muslimer respass eller spärrar in alla feminister på mentalsjukhus.

Jag tror inte på syndabockar. Jag gillar inte arga människor som tycker att alla andra har fel, det spelar ingen roll om dessa arga människor kallar sig för Sverigedemokrater, kommunister, nazister, talibaner, fascister, nationalister, religiösa fundamentalister eller bara är en arg tant i en tvättstuga, de är lika obehagliga vilka de än är.

Jag tror i och för sig att de bara är rädda, rädda för det okända, rädda för det som avviker, rädda för prova något nytt. De är beroende av att allt är sig likt.

Jag vet inte om det är mest män som skriver dessa arga inlägg, jag får känslan av det, men det kan säkert finnas en del arga tanter även bland aftonbladets insändare, de opererar säkert inte bara i tvättstugor, men jag har sett gamla tanter prova på att dansa orientaliska danser, äta av främmande mat med stor lust och babbla på med invandrare på bussen på ett väldigt obekymrat sätt. Mer sällan har jag sett gamla gubbar testa sådant.

Äldre svenska män vill ha potatis, varje dag, till varje måltid. Äldre italienska män vill ha pasta, varje dag, till varje måltid. Äldre iranska män vill ha ris, varje dag, till varje måltid. Deras fruar testar annat, de går hem till grannen och provar något nytt innan de går hem till sin man och kokar potatis, pasta eller ris.

Jag kanske överdriver. Äldre män kanske är oerhört förändringsbenägna.

Fast inte de gubbar jag känner, av alla möjliga sorts nationaliteter ska tilläggas.

Jag undrar förresten varför religiösa extremister tycker att skägg är viktiga. Det spelar liksom ingen roll vilken religion det handlar om, långa eller korta skägg ska odlas. Amish, ortodoxa judar, islamister osv. Som kvinna är jag inte alls tilltalad av dessa skägg, det enda jag tänker på är äggröran som antagligen sitter fast i behåringen. Jag kommer att tänka på Ben och Gunnar, den där filmen om manlige vänskap som Killinggänget gjorde. Fast det är väl inte så de skäggiga männen vill att man ska tänka…

Det känns som om jag har haft en minisemesterunder ett dygn. Igår hade jag soffan och tv:n för mig själv, huset var tomt! Bara jag, tv:n och soffan. Nu hade jag inte så mycket nöje av tv:n, det som går är av tvivelaktig karaktär, jag zappade förtvivlat mellan kanalerna, Idol, Ullared, Postkodmiljonären, amerikansk action, Simpsons, osv. Jag hade velat se en film, en bra film, en bra film som jag inte sett förut. Men tyvärr.

Jag hade ju kunnat slå mig till ro med en bok, jag lekte med tanken, men min hjärna var som seg melass, den behövde förströelse inte arbete.

Jo! Jag tittade på Skavlan och roades av de artiga svenskarna som låtsades förstå den svårtydda norska dialekten och svarade med ”Goddag yxskaft”. Det var kul. Jag började undra hur jag hade gjort, och framför allt om jag hade förstått något, så jag blundade och lyssnade. Och faktiskt! Jag förstod en del, tillräckligt mycket för att förstå att man inte kunde svara som offren gjorde. Det beror nog på att min egen dialekt kan vara synnerligen svårförståelig för de som kommer någon annanstans ifrån och att den också har vissa norska influenser. Jag tror att jag är lite mer ohyfsad faktiskt, jag hade nog sagt att jag inte förstod allt.

Nu sitter jag här med min kaffekopp, tittar ut på regnet, funderar på om bunten med hemskrivningar ska åtgärdas eller om jag ska damma först.

Köksbytet 4

Vi har en kran! Som vattnet rinner ur! (Visserligen ska diskbänken bytas ut, men kranen fungerar!) Heureka!

Fördelar och nackdelar

Fördelen med att bygga om köket är att man inte vill vara hemma. Man går ut, man gör något annat. Man tillbringar en dag i stan med sin dotter, man går på fotboll och man  fikar med en gammal väninna.

Man planerar dessutom en fest. Köket måste ju invigas. Det värsta är att det inte blir större och vi har inte fler stolar än förut, det måste bli antingen något sorts cocktailparty där alla går omkring och tuggar på små ostbitar och dricker dry martini iförda små klänningar med blommor på. Eller också bjuder man inte så många, eller delar upp det och festar i flera dagar. Jag har inte bestämt mig än.

Nackdelen med att bygga om köket är avsaknaden av spis. Nog om det.

Vi gick på en villavisning idag, mest för att studera snickerier runt dörrar. Bankmannen som fanns där för att ge kloka finansiella råd hade ändrat form sedan jag såg honom senast. Han såg oroväckande sprickfärdig ut.

I morgon är det dags för en ny arbetsvecka, jag ska jobba till 20.o0. Lagarbete. Vi håller på med inläsningar både nu och då, vad vi gör? Vet inte. I morgon förväntas vi arbeta fram nya mål för vårt lag tror jag.

Cirkus

Det är cirkus i stan, utomhuscirkus, regnet står som spön i backen och fjällvindarna yr runt öronen. Jag har inte varit på cirkus sedan 1971, min morbror tog mig med, mitt i föreställningen reste jag mig upp och vrålade något som var totalt obegripligt.

Kanske jag tyckte att clownerna var läskiga?

Det enda jag minns från det där är att min morbror bar uniform, han hade permis från lumpen. Det konstiga med det är att han hade tänkt vapenvägra, släktingarna var övertygade om att de skulle få besöka honom på något fängelse någonstans. Sedan gick han på cirkus i uniform.

Min son jobbar på cirkusen, han säljer popcorn, detta pga av hans engagemang inom idrottsrörelsen. Jag undrar om han har en rund mössa och livré? Det ska man väl ha om man jobbar på cirkus?

Cirkus roar mig inte så särdeles, jag har aldrig känt lust att besöka någon, det är som med naturprogram i TV, jag undviker dem, jag kan inte alls uppbåda någon entusiasm inför djur på tv och lindansare. Det är kanske något psykiskt.

Hur hinner de?

Vi åkte ut på landet i går. Den senaste veckan här i stan har varit lite febril med fotbollscupen men det var inget mot den febrilitet som råder på landet. I varenda liten by har de någon typ av festival, marknad, kulturvecka, idrottsevenemang, vad du nu vill, det finns något för alla smakriktningar.

Jag kände mig lätt stressad när jag passerade alla åkrar med tillfälliga parkeringar.

Jag åt en kolbulle på en åker med tillfällig någonting, jag vet inte riktigt vad det var för arrangemang egentligen. Jag smakade också på en god rökt korv tillverkad i någon by i närheten på kor som betat på åkern bredvid den där korven serverades.

Man kan åka runt i byarna och äta sig fördärvad så här års. Varje by har sin egen specialitet och vi pratar om rejäla grejor här, inget diettjafs. Gröt kokad på grädde och vetemjöl, kolbullar som simmar i något fett av för mig okänt ursprung (säkert något förindustriellt), alla möjliga sorters ostar och korvar, sylter och safter och naturligtvis tunnbröd och kakor (icke-bageribakat).

Jag blir nästan lite sugen på den där gröten. Den är faktiskt riktigt delikat. Och var lugn! Man orkar inte äta några större mängder så risken att man ska bli trind är inte så stor. Grädde mättar förvånansvärt snabbt…

Solen har tillfälligt försvunnit, det gör att jag med gott samvete kan fortsätta att läsa om litteratursällskapet på Guernsey.

Roligheter en lördag

Sonens snygga nickmål var kul.

Benny Anderssons donation till Fi var kul.

Stråhatts funderingar på trädgårdstomtar är kul.

Mitt inköp av Kefir var jättekul.

De tyska gay-pingvinerna är också kuliga. Finns det 100000 av den sorten tro? Kommer de att resa till Sverige?

Söndag

Jag gich en vildsint promenad även nu på morgonen. Undrar sa flundran hur många sådana jag kommer att genomföra innan jag inser att det är tråkigt?

Annars läser jag. Boktjuven sitter som klistrad i mina händer, jag kan inte släppa den.

Jag har börjat fundera på EU-valet, jag ska rösta men har inte riktigt räknat ut på vad. Ett test på DN:s hemsida sa att jag nog i själ och hjärta är miljöpartist, det var lite oväntat. Jag gjorde dock ett liknande test på en annan hemsida och där karaktäriserades jag som något helt annat. Det lutar nog åt det senare alternativet.

Jag önskar att jag hade en resa framför mig. Min väninna planerar inför sin resa till centraleuropa, försöker lära sig språket och studerar konst, det låter så roligt. Jag vet var jag vill åka, tillbaka till England. Det lär dock inte bli under den närmaste tiden.

Den närmaste tiden kommer att erbjuda betygsvåndor, en liten tripp med klassen till fjällen och fortsatt irritation och ilska över besparingar och udda prioriteringar.

Kanske kan ett välfyllt kakfat göra mig på bättre humör?

Städdag

Man städar här på området idag, jag hukar bakom mina gardiner och låtsas som om jag inte förstått vad som pågår.

Mina grannar är flitiga. Till mitt försvar ska väl sägas att vår del av häcken är ganska välskött.

Jag prioriterar kanelbullsbak. Förresten har jag skjutsat mitt barn till fotbollsträning, känt mig nära Zlatan och inhandlat en fotbollspump (för femtionde gången, de håller inte). Jag vet, dessa aktiviteter rör bara mig och min familj, inte grannskapet men vår häck är som sagt var ytterst välskött.

Idag har jag bara ältat lite grann. Tyvärr var de jag ältade mot inte så förstående, de verkade inte tycka att det finns några större problem bara vissa personer får rätt förutsättningar. Det fick tydligen personen ifråga inte från början. Jag undrar vilka förutsättningar som skulle ha behövts?

Min väninna har köpt en blommig klänning. Själv skulle jag också ha behövt köpa något sådant, middagen för niorna närmar sig och jag har inget att ta på mig. Ett större bekymmer är att jag skulle behöva ett nitbälte, en skotskrutig slips och ett par coola skor/stövlar. Kupan nästa!

Denna dag

är uppstyckad och konstig vilket gör att inget blir ordentligt gjort. Fotboll, städning av två utrymmen och kiosktjänst. Jag hade tänkt baka, städa fler utrymmen och rensa garderoben men det vill sig inte.

Jag sitter och grunnar på den arge mannen som skrev ett oartigt mail till mig för ett par dagar sedan. Jag kan inte släppa min förundran över hans inställning, dessutom har jag börjat analysera min insats i fallet. Har jag varit otydlig? Har jag inte nog poängterat för vems skull han befinner sig i verksamheten? (I min värld är han där för sin egen skull, inte för min)

Jag har alltid sagt att mitt arbete inte är tråkigt, jobbigt kanske, men absolut inte tråkigt, det kommer hela tiden nya tillfällen till förvåning och reflektion. Jag kan säkert lära mig något av denna historia, jag vet inte riktigt vad än, men det kommer.