Tröstäter

Jag åkte direkt till ica när jag slutade jobba, där köpte jag två paket mjölk, en bit grillad kyckling och en stor påse lösviktgodis. När jag kom hem åt jag upp kycklingen (fick aldrig någon lunch idag) och satte sedan igån med att trycka i mig lösgodiset.

Jag behöver mycket lösgodis just nu, visserligen kan inte hela världens samlade lösgodis göra något mer för mig än att få mig att svälla ut och eventuellt göra mig sockerhög, men något lite kanske det tröstar.

Att förklara exakt varför jag behöver tröst är komplicerat, det handlar om uttalanden som gjorts, offentligt, uttalanden som jag inte vill kännas vid och associeras med, ett pågående drama som hela tiden hittar nya dimensioner och alltså utvecklas på ett sätt som ingen såpamakare i världen  skulle kunna drömma om.

Jag skulle kunna uttrycka mig så här, om detta rörde en polisstation så skulle det kunna vara så att polischefen ropat i en megafon att anledningen till att man inte nått upp till målen för visst antal lösta brott beror på att konstaplarna inte vill lösa brott. Så kan man ju inte ropa i en megafon, eller hur? Konstaplarnas fack skulle protestera, å det kraftigaste och allmänheten skulle kanske undra varför konstaplarnas chef hänger ut sina underlydande. Förhoppningsvis.

Jag återvänder nu till min godispåse, förstör aptiten, klarar inte av att äta middag, blir sockerhög och startar bråk med min familj, somnar totalt utmattad framför tv:n, vaknar upp på dåligt humör och med huvudvärk, åker till jobbet och börjar gräla med första bästa.