Vi har jobbat med hinduismen i nian, ett spännande arbetsområde med saker som känns främmande. En elev har rötter i Indien, jag har få sådana elever men det är lika roligt varje gång de jag har vill dela med sig och berätta om sin bakgrund. Det är inte alltid de vill det och denna elev har aldrig pratat särskilt mycket om saken.

Förra veckan berättade hen att hen planerade en puja, dvs en hinduisk böneceremoni. Den genomfördes idag, eleven hade intervjuat sina släktingar, satt sig in i ritualerna och plockat rätt på det som behövdes. Hen förklarade pedagogiskt vad hen gjorde, visade och lät de som ville prova. Vi offrade pepparkakor som sedan delades ut till klasskamraterna. En puja med svenska inslag med andra ord, mångkultur! Farligt! Eller?

Klasskamraterna tittade intresserat på, ställde mängder av frågor och testade sedan. Rökelsen kändes i hela korridoren och jag fick ett armband med små små bjällror på.

Sådana lektioner vill jag alltid ha.

Vilken gud vi offrade till? Ganesha försås, skolbarnens egen gud…