Lite gråtmilt sitter jag här och tänker på betyg och tycker synd om mig själv. Det är inte min egen betygssättning jag har störst ångest inför, ångesten gäller ett annat ämne där många vikarier har figurerat och där basen för betygssättningen vilar på ett prov. Ett prov som inte alla har klarat.

Jag är budbärare till hemmen. Hemmen reagerar naturligtvis med irritation, inte förvånande. Jag försöker få information från ansvariga, ingen svarar. Därför är jag gråtmild och tycker synd om mig själv.

Jag känner mig ansvarig för något som inte är mitt ansvar, för det kan det väl inte vara? Hur långt sträcker sig mitt mentorsansvar?

Oh, jag längtar till annandagen.