Jag lackade ur idag. Det ledde till tystnad och senare en mer nyanserad diskussion. Konsekvensen av att jag tjurade ihop var att de upptäckte att det inte gick att göra det de föresatt sig, pga att jag inte kunde göra det jag föresatt mig. På fredag ska jag därför få äran att göra det jag hade tänkt.
Lite senare blev jag lite fånig när jag hade ett samtal med ett par personer som har beundransvärda släktingar. Det enda jag tänkte på var släktingarna, under hela samtalet fick jag kämpa med att undertrycka impulsen att anspela på släkten. Jag tror att jag var alldeles röd i ansiktet när jag var färdig, av undertryckta impulser alltså.
Annars svallar känslorna, i sådana lägen är det lättare att vara lärare än att vara mor.
Senaste kommentarer