När jag var barn älskade jag att leka med lego. På den tiden var lego lego, dvs det bestod av en massa fyrkantiga byggbitar i olika färger med tillbehör såsom fönster, dörrar, små blommor och gubbar och gummor. Jag och min bror lekte jämnt med de där bitarna, byggde hus och världar, fantiserade om gubbarna och deras liv vid kinesiska muren.
Vi började alltid med att bygga en kinesisk mur, på det viset delade vi av den grå plattan så att vi fick en del var.
När jag fick egna barn ville jag naturligtvis köpa lego. Men vad hade hänt? Legoavdelningen på leksaksaffären hade plötsligt delats i två delar. På den ena delen gick det att hitta rosa legobitar och små strykbrädor, på den andra fanns blå bitar och bilbyggsatser.
Jag förstod så småningom att det var av ren godhet lego hade skapat någon sorts könslego eller vad man ska kalla det. Flickor klarade inte av att leka med vanliga legobitar helt enkelt, det var åtminstone den förklaringen jag fick av någon, minns ej vem.
Undantaget mig då.
Fast jag har ju växt upp till en enorm slarver förstås, kanske jag hade behövt en strykbräda i legolådan för att bli en bättre husmor. Allt det där fantiserandet om världen vid kinesiska muren kan aldrig ha varit bra.
Jag köpte aldrig av det där nya legot (hur legot ser ut nu vet jag inte), jag förstod mig inte på det, lika lite som jag förstod mig på dockor som barn. Jag brukade klippa av dockorna håret, rita på dem och slänga dem i ett hörn. Ni ser att min störning är djup. Nåväl, mina barn fick vanliga legobitar som de fick sätta ihop bäst de gitte. De får välja själva vad de vill bli tänkte jag.
De verkar må bra.
Ytligt sett är pojken väldigt pojkaktig och flickan väldigt flickaktig, fast börjar man skrapa på ytan är det inte lika självklart. Pojken väljer att ha syslöjd och ingen höjer på ögonbrynen för det, flickan spelar fotboll när hon inte dansar klassisk balett, det går bra att kombinera. Pojken spelar också fotboll och han är duktig på att steka pannkaka.
Jag tycker att det är skönt att de får välja själva. När jag gick i skolan gick det liksom inte att hålla på att välja slöjd hur som helst, flickor gick till textilslöjden och pojkar till träslöjden oavsett vad de var bra på. Nu kan de gå dit de trivs och få vara duktiga på något de gillar.
Visst är det fortfarande så att det är en majoritet flickor som väljer textil och vice versa, men det är egentligen inte så viktigt, det viktiga är att det finns en frihet att få göra vad man vill oavsett kön.
Hade man tvingat mig att leka med dockor som barn hade jag blivit galen. Jo, jag lekte med barbiedockor en period, mest för att det gick lättare att hitta på historier om dem, fantasin har alltid varit viktig, helst av allt satt jag dock vid legolådan, läste en bok eller lekte i sandhögen (vi hade ingen fånig liten låda utan en stor hög med sand vid ett uthus) med bilar.
Jag kan tillägga att jag hatar högklackat, sällan målar naglarna, helst går i jeans, inte förstår mig på damtidningar och gärna skrattar. Kanske jag är störd, men livet är rätt kul utan begränsningar…
Ps jag är en sk kvinna.
Senaste kommentarer