Sällan har en bok gjort mig så arg som Härskarplanen, jag skummade av vrede över mänskligt oförnuft när jag lade den åt sidan igår. Argast blev jag i slutet när jag insåg att många av idioterna som ägnade sig åt ras-och forntidsforskning klarade sig, de kunde fortsätta som vanligt efter kriget.
Jag har sedan igår kväll lyssnat nonstop på Bach:s Goldbergvariationer, jag behövde något vackert efter allt det där eländet. Nu läser jag Kafka, ”Den sanningssökande hunden”. En fin present jag fick igår satte mig på det spåret. Jag förärades en biografi om Kafka på tyska från mycket god väninna. När jag läst den blev jag sugen på mer och hittade en bok jag en gång köpt på biblioteket för en krona.
Jag suktar också efter Schiller.
Fast jag har en tjock volym om Stalin liggande, jag måste beta av honom först. Kommer jag att bli arg då också? Troligen, humorlösa, fantasilösa besserwissrar triggar mig.
Senaste kommentarer