De där åren i början av 1900-talet har intresserat mig i många år. Jag har skrivit uppsatser om dem och läst mängder av böcker i ämnet tidig 1900-talshistoria och kan fortfarande inte släppa denna tid. Det är idéerna som fängslar mig, eller rättare sagt uppkomsten av idéerna och polariseringen som följde. Fascism-kommunism, konservatism-liberalsim, kampen för demokrati och  kvinnlig rösträtt, folkhemmet, uppfostran och städning, modernism, vetenskap, teknikutveckling osv osv.

Jag har ju ägnat en del tid åt engelska bohemer under sommaren, Bloomsburygruppen, och tjusats av deras strävan efter fantasi. Nu har jag läst om Signe Thiel som var samtida med ” the Bloomsberries” och funderat över skillnaden mellan Ellen Key med kompani och Lytton med anhang.

Vi förefaller vara ett strängt släkte när man jämför. Det är inte plats för så mycket fantasi här hos oss, inget flum, städa städa varje fredag…

Förvisso rör sig båda gängen i överklass, förvisso finns det kanske båda sidor i alla länder, men nog skulle jag tusen gånger hellre umgås med Virgina, Vanessa och Lytton än med Ellen. Fantasin!

Ellens krav på mig som kvinna och mor känns så övermäktiga, det blir så präktigt. Jag vill hellre sväva ut i en engelsk trädgård och låta mina barn springa omkring och upptäcka världen. Ja, jag vet det finns det där med gränssättning, men det ena behöver ju inte utesluta det andra.

Jag har läst en del om Vita Sackville-West och jämför nu hennes livsöde med Signe Thiels. De var samtida och barn av högre klasser men så olika deras öden ändå föll. Vitas make godtog hennes intressen och hon godtog makens. För Signe blev det skilsmässa och ångest.

Jag ska nu kasta mig över en ny bok att fundera över, ska det bli ”A room with av view” eller ”Eminent Victorians” eller kanske något helt annat? ”A passenger to Teheran” kanske, jag har utvecklat två sommarteman har jag märkt, bohemer och Iran, ibland går de två att förena…

Naturligtvis ska ni läsa ”Hon älskade”, den är mycket bra.