Bloomsburygruppen

Jag tror att jag ska viga sommaren åt Blomsburygruppen. Jag hittade en bok om dem på biblan idag som jag försökt få tag i ända sedan i våras, före Londonresan. Jag har planer på att beställa några av deras verk, helst på engelska, och jag frågar mig varför jag inte valt att fördjupa mig i det engelska språket?

De lekte,” the Bloomsberries”, totalt onyttiga lekar vilket väckte misstänksamhet.

 ”Men det är just onyttan i leken som är eftersträvansvärd. Det omätbara och subversiva i förhållande till det kvantifierbara. –  Lekens kvalitet är dess okontrollerbarhet och koppling till ett existentiellt allvar. Spelet däremot rör sig med fastslagna regler. Där mäter man vem som vinner och vem som förlorar. — Leken som Bloomsberries ägnade sig åt var inte spel. De lekte inte för att det var nyttigt eller för att ranka varandra. De lekte för att leka. Att göra ingenting – ibland undrar jag om det inte är det mest provokativa motstånd som vi idag kan uppbåda mor vårt genomkommersialiserade och aktivitetsinriktade samhälle. Att inte främst handla uan att framförallt tänka. Det passar inte in i vår samhällsmal. Aktivitet går att köpa och sälja. Tänkande är oregerligt.”   -Ingela Lind, Att leka med modernismen.

Tänkande är oregerligt. Att göra ingenting är provokativt. Tja, det tål att tänka på i dessa tider. Ett är dock säkert, jag borde ha varit en given medlem i denna eminenta grupp, jag tycker nämligen om att leka, oavsett om det är nyttigt eller inte.

Äntligen

kom sommarlovet. Den här veckan höll aldrig på att ta slut, jag trodde att jag skulle bli tokig på allt analyserande och utvärderande men nu är det över. Jag har hunnit kila in på biblioteket och nu ska här njutas.

Jag var faktiskt lite huslig idag, satte upp gardiner i klassrummet och städade ut, detta har aldrig hänt förut, skam till sägandes. Jag är inte den där pyssliga sorten och klassrummet är inte alla gånger till sin fördel. Vi kommer att ha behov av bullerdämpning till hösten och därför  åkte det upp gardiner.

Varför vi inte har de uppe jämt? Jo, de är tillverkade av en ovanligt listig människa, denna listiga människa tyckte att det var en bra idé att fästa upp gardinerna med kardborreband. De köptes sedan in av en lika listig rektor. De tillika listiga eleverna har naturligtvis sedan många år upptäckt att det går utmärkt att med ett litet knyck rycka ner samtliga gardiner. Mycket roligt.

Jag vet inte vem som är listigast i sammanhanget, antagligen rektorn.

Och regnet det bara faller ner.

Trögt

Jag läser tidningarna, irriteras över märkliga beslut, diktaturstater och det faktum att väderkartan bara innehåller regn. Jag skulle vilja skriva något sprituellt om den nya skollagen och om Lissabonfördraget men det enda som finns i mitt huvud är tanken på att jag efter lunch denna dag äntligen får sommarlov.

Det gäller bara att hasa sig iväg till jobbet en sista gång bara. Hasa i ordets bokstavliga betydelse, om jag inte vetat bättre skulle jag ha kunnat tro att jag har träningsvärk efter att ha tillbringat gårdagen på något gym. Så är det icke. Jag gymmar inte, det är psykosomatiskt.

”Vad ska du göra i sommar” frågar kollegorna. Jag vet faktiskt inte, inget är planerat, men idag, när jag blir fri, kommer jag att ge mig av till biblioteket fort som sjutton.

Jag hoppas att det slutar regnar, blir några grader varmare och att solen tittar fram. När detta infaller kommer jag att sitta på altanden med min bokhög och känna mig ganska nöjd.