Skolhus är ödsliga på sommaren, det ekar i korridorerna, man ser kvarlämnade ting och annat som vittnar om att det bara för några dagar sedan var fullt av liv och man tycker att det å ena sidan är lite skönt med lugnet men å andra sidan blir det lite av skräckfilm över det hela.
Knappt lämnade niorna mig så får jag sätta igång att skapa nya kontakter, jag träffade en tyst och lite blyg person idag. Vi pratade om hur bra vi tror att det kommer att bli, vi vuxna alltså, han lyssnade och sa inte så mycket. Den gamle läraren bönade och bad att vi skulle ta hand om honom, ungefär som jag själv gjorde för en vecka sedan på en gymnasieskola. ”Se henne i ögonen”. Han är säkert en bra lärare den där, han har sett och förstått och har vett att föra över det mest väsentliga. Han ville att vi skulle se sorgen i pojkens ögon, det kommer jag att bära med mig.
Senaste kommentarer