Ack ack ack

Nu måste jag se till att vara planerad och verka ha kontroll. Nästa vecka dyker en vfu:are upp för att försöka få några korn av min visdom.

Hej och hå.

Tisdagstema/självporträtt

Jag lägger ut något oerhört själfullt idag. Först tänkte jag ta en bild jag har på en igelkott, den skulle ha passat som ett symboliskt självporträtt. Jag har taggarna ut rätt mycket just nu. Det själfulla vann. Voila! Mitt ena öga!

 

Projekt

Det har dragits igång ett nytt projekt hos oss. Det handlar om ungas hälsa och lärande och staten bidrar med sju miljoner. Toppen tänkte några av oss, kanske vi kan dra igång den insomnade friluftslivsutbildningen som vi i många år kört. Fast så enkelt är det ju inte.

En ny metod ska utarbetas.

De sju miljonerna ska delvis gå till löner åt de tre personer som jobbar med projektet.

Det som projektet mynnar ut i får inte kosta pengar, andra skolor ska ju kunna använda sig av det som utarbetas och andra skolor kommer inte att ha sju miljoner. Vilket inte vi heller har. Vi har bara tre personer som ska utarbeta en metod, och de ska ha lön.

Ponera att staten bara hade gett oss sju miljoner, utan att anställa någon som ska ha lön. Då hade vi kört friluftslivsutbildning nu, kanotpaddling, fjällvandring, cykling, bivacktur, iskunskap, tältövernattning osv osv. Ja, medföljande lärare hade fått lite ekonomisk ersättning för tältsovandet, så visst, en del av de sju miljonerna hade naturligtvis gått till löner, men en mycket mindre summa än vad som går till löner nu.

Kanske de tre projektmänniskorna kommer på något riktigt bra, något som kommer att revolutionera hela vår skola, alldeles gratis, men jag är lite skeptisk måste jag säga.

Skolan kommer inte att bli uppfräschad, vi kommer att fortsätta jobba i slitna, undermåliga lokaler med gardiner som sitter uppe (ibland) med hjälp av kardborreband och obefintliga tekniska hjälpmedel.

Jag har läst vad de berömda nationalekonomerna har skrivit om skolan och resurser och jag tänker så här. Det handlar inte om resurser eller inte resurser, det handlar om vad pengarna går till. Om vi på vår skola fick pengar till kartor, datorer, målarfärg och diverse andra verktyg skulle situationen bli väldigt mycket bättre. Och jo, jag skulle vilja att grupperna innehöll färre barn än 30, det skulle ge mig mer tid med varje enskild elev. Men mitt liv skulle underlättas väsentligt om allt det där andra fungerade och om min arbetsmiljö var trevligare.

För mig får gärna inspektörer från Nederländerna komma, de kan ställa spännande frågor som leder till något nytt, kanske staten kommer på att vi behöver sju miljoner till att köpa kartor för.

Det känns som om jag har haft en minisemesterunder ett dygn. Igår hade jag soffan och tv:n för mig själv, huset var tomt! Bara jag, tv:n och soffan. Nu hade jag inte så mycket nöje av tv:n, det som går är av tvivelaktig karaktär, jag zappade förtvivlat mellan kanalerna, Idol, Ullared, Postkodmiljonären, amerikansk action, Simpsons, osv. Jag hade velat se en film, en bra film, en bra film som jag inte sett förut. Men tyvärr.

Jag hade ju kunnat slå mig till ro med en bok, jag lekte med tanken, men min hjärna var som seg melass, den behövde förströelse inte arbete.

Jo! Jag tittade på Skavlan och roades av de artiga svenskarna som låtsades förstå den svårtydda norska dialekten och svarade med ”Goddag yxskaft”. Det var kul. Jag började undra hur jag hade gjort, och framför allt om jag hade förstått något, så jag blundade och lyssnade. Och faktiskt! Jag förstod en del, tillräckligt mycket för att förstå att man inte kunde svara som offren gjorde. Det beror nog på att min egen dialekt kan vara synnerligen svårförståelig för de som kommer någon annanstans ifrån och att den också har vissa norska influenser. Jag tror att jag är lite mer ohyfsad faktiskt, jag hade nog sagt att jag inte förstod allt.

Nu sitter jag här med min kaffekopp, tittar ut på regnet, funderar på om bunten med hemskrivningar ska åtgärdas eller om jag ska damma först.

Mest glädje

I glädje och sorg är det man jobbar och trots att dagen började med prat om sorg byttes det rätt snart i glädje ändå. Mina små elever är så underbara ibland (oftast) och verkar vara en grupp som förstår när det är allvar och som förstår att man måste ställa upp ibland.

Men visst, under momentet när vi skulle skriva hälsningar och rita bilder blev jag lite matt.

Samtidigt så är jag mallig över de arbeten de lämnat in idag, det märks att de gjort sitt bästa och att de är nöjda med det de gjort.

Nu ska jag ta det lite lugnt tänkte jag, njuta av friden med tre tonåringar i huset, ja vi har fått ett tillskott över helgen. Det blir säkert fridfullt…

 

Fredagsfärger/svart, rött och beige

Kombon Ernst och Simon och Thomas visade sig bjuda på en del överraskningar. Visst blev det lilla kapellet fint, men i en radhuslänga från 70-talet?

Glädje och sorg

Det här jobbet jag har innehåller mycket glädje, men ibland slår sorgen till, då gäller det att vara den där klippan, det gäller att ha tänkt till innan man går in och meddelar något, det gäller att man delat upp arbetet och det gäller att ligga ett steg före.

Det kommer att bli tungt ett tag.

 

Impulser

Jag lackade ur idag. Det ledde till tystnad och senare en mer nyanserad diskussion. Konsekvensen av att jag tjurade ihop var att de upptäckte att det inte gick att göra det de föresatt sig, pga att jag inte kunde göra det jag föresatt mig. På fredag ska jag därför få äran att göra det jag hade tänkt.

Lite senare blev jag lite fånig när jag hade ett samtal med ett par personer som har beundransvärda släktingar. Det enda jag tänkte på var släktingarna, under hela samtalet fick jag kämpa med att undertrycka impulsen att anspela på släkten. Jag tror att jag var alldeles röd i ansiktet när jag var färdig, av undertryckta impulser alltså.

Annars svallar känslorna, i sådana lägen är det lättare att vara lärare än att vara mor.

 

Snälla människor

Det är svårt att sitta här när man behövs där, långt, långt borta. Svårt att försöka lösa problem men inte kunna vara på plats för att ta del av problemlösandet.

Svårt att inte kunna hindra snälla människor komma med tårtor och mat, svårt att få de snälla att inse att maten och tårtorna är mord.

Jag så en gång ett tv-program om Elvis. Han var inlagd på sjukhus, skulle bantas ner. Hans snälla vänner smugglade in hamburgare och annat gott åt honom. Jag tänkte förskräckt att de mördade honom.

 

Dagens citat

”Jag förstår att ni som jobbar på dagis har svårt att gå ifrån barngruppen för att samtala med en student, det är annat med Tweedelee och mig, vi har oceeeaaner av tid”.

”Robban 58″